I slutet av 2014 påbörjade jag min oljestrategi.
Oljepriset stod i fritt fall och oljeaktierna föll som knivar.
Jag tänkte att nedgången nog var tillfällig och inom
ett år kommer oljepriset att ha återhämtat sig. Men
hur skulle jag kapitalisera på oljeprisets fluktuation med låg
risk? Vi känner ju alla till tumregeln att man aldrig ska
försöka fånga en fallande kniv och att det är
bättre att vänta tills trenden vänt. Jag är ingen
fena på teknisk analys, så jag har ingen aning om hur man
ser skillnad på en rekyl på vägen ner och en äkta
trendvändning. Så istället bestämde jag mig för
att sprida ut köpen i tiden och köpa så länge
det gick ner och en bit in i uppgången. Jag handlar mest på
Stockholmsbörsen så när jag skulle välja aktier
så föll valet på BlackPearl, Enquest och Africa Oil.
Jag ratade Lundin Petroleum inte på grund av att jag tyckte
aktien var dålig. Tvärtom, den var för bra och hade
inte alls fallit lika mycket som de andra. Senare visade det sig bero
på att Statoil tankat aktier, men det visste jag inte då.
Jag ägde dock redan en del LUPE som fick stanna i portföljen
pga potentialen i Johan Sverdrup.
Kriterierna för mitt urval var att aktierna skulle ha en
tillräckligt stark ekonomi för att överleva nedgången
utan att hamna i trångmål eller behöva genomföra
en nyemission. Den politiska risken fick inte vara för hög
(bye bye DNO och Shamaran). Hävstången mot oljepriset fick
inte vara för låg (bye bye Tethys och LUPE). Här
följer en presentation av mina val:
BlackPearl utvinner tung olja i Canada. Bolaget har låg
skuldsättning och deras fält är i tidig
produktionsfas, dvs de har många produktiva år framför
sig. Tyvärr betingar den tunga oljan ett lågt pris, men
låga produktionskostnader gör att kassaflödet ändå
är ok. De producerande fälten är i en uppbyggnadsfas,
så i den takt finansiering kan erhållas till en rimlig
kostnad så kommer utbyggnad att ske. Det som fick mig att
fastna för bolaget var dock den dolda tillgång som finns i
Blackrod. En halv miljard fat – ungefär lika mycket som
LUPEs andel i Johan Sverdrup. Dock så är tillgångarna
inte alls jämförbara kvalitetsmässigt. Johan Sverdrup
är lönsamt vid ett oljepris på 25$/fat medan Blackrod
behöver ca 60 $/fat. Men för mig som trodde på en
återhämtning upp till 100 $/fat så såg
BlackPearl väldigt aptitlig ut.
Enquest affärsidé är att driva oljefält
i Nordsjön som är i slutet av sin livslängd. Bolaget
är högt belånat och kräver ett högt
oljepris för att pengarna ska räcka till att betala lånen.
Den höga belåningen ger en enorm hävstång, men
även en högre risk. Det som fick mig att våga satsa
på Enquest var att de hade låst försäljningspriset
på större delen av sin produktion till 69$/fat för
hela 2015. De hade m.a.o en uthållighet som enligt mig skulle
räcka gott och väl genom den, som jag trodde, kortvariga
prisnedgången.
Africa Oil saknar produktion men har stora fyndigheter i
Kenya. Utbyggnaden väntar på beslut och byggstart av en
pipeline som kan frakta oljan från oljefältet i inlandet
till kusten. Då var förväntad produktionsstart
planerad någonstans 2019-2022. För mig innebar det att
oljepriset skulle hinna vända upp innan Africa Oil behövde
ordna finansiering för utbyggnaden och finansieringen skulle
därmed kunna ske till fördelaktiga villkor.
Pga den långa tiden till produktionsstart så ansåg
jag att hävstången var lägre i Africa Oil och
risken/hävstången lite väl hög i Enquest. Jag
valde därför att köpa aktier i de ungefärliga
proportionerna 45% BlackPearl, 35% Enquest, 20% Africa Oil. Köpen
skedde dels i min då nystartade pensionsportfölj, dels i
min KF. Jag gör en årlig avsättning till
pensionsportföljen i slutet av varje år via mitt jobb. I
min KF gjorde jag inköp med ungefär 1/5 av pengarna var 3:e
månad. I slutet av 2015 var jag färdiginvesterad i min KF
och hade köpt för 2 årsavsättningar i min
pensionsportfölj. Problemet var bara att nedgången inte
var slut! Som så många gånger förr hade jag
gått in för tidigt och dessutom underskattat kraften och
varaktigheten i nedgången. När oljepriset bottnade ur
strax under 30 $/fat i början av 2016 så skrapade jag ihop
de kontanter jag hade och gjorde ett halvt köp till min KF.
Priserna var nu så låga att jag fick lika många
aktier som vid de ordinarie köpen några månader
innan. Hela min pensionsportfölj och ungefär 1/3 av min
betydligt större KF bestod nu av oljeaktier. Sett till
inköpskostnad så var det snarare 2/3. Konstigt nog kände
jag mig inte alls orolig trots att jag låg 60% back i min
oljestrategi. Jag visste att oljepriset skulle stiga igen. Till slut
så måste frånvaron av investeringar slå
igenom i minskad produktion och när det blir underskott så
stiger priserna. Jag visste också att ju längre tid det
tog, desto mer eftersatta inesteringar och därmed större
prisuppgång. Jag visste att mina bolag skulle överleva
längre än konkurrenterna (ok, kanske inte Enquest, men de
hade fallit hårdast och deras andel hade därmed sjunkit).
Så, äntligen, i februari 2016 vände oljepriset och
aktierna började stiga. Framåt sommaren hade prisuppgången
i oljan mattats av när Brexit slog ned som en bomb. Britterna
hade röstat för ett utträde! Jag passade på att
köpa lite SHB och SEB. 7% direktavkastning på storbankerna
var helt enkelt för lockande trots ev risker pga Brexit. Under
hösten kompletterade jag med både Swedbank och Nordea.
Jag hade följt utvecklingen på oljefälten i USA
och noterade att break even för shale oil hade sjunkit från
60+$/fat till 45-50 $/fat. Shale oil har betydligt kortare ledtider
än andra typer av fält och producenterna är pressade
vilket betyder att de inte har de finansiella musklerna att vänta
in högre priser. Så fort det blir lönsamt så
börjar de pumpa. Under prisnedgången hade USA-produktionen
fallit ca 2 miljoner fat/dag. Det finns dock gott om kapacitet att
snabbt höja produktionen igen när priset stiger. Det
innebär att USA agerar prisregulator och jag omvärderade
målnivån för oljeprisets återhämtning.
Min nya uppfattning är att oljeprisets jämviktsläge
ligger kring 60-65$/fat. Jag minskade lite i BlackPearl som nu stod i
6:75 kr, i nivå med mitt GAV i min KF, för att finansiera
köpen av bankaktier jag nämnt tidigare.
Efter semestern lugnade det ner sig och oljepriset fortsatte att
ticka uppåt i Jenka-takt under hösten. Två steg
framåt och ett tillbaka. I slutet av september kom nästa
chock. Nyemission i Enquest! Jag visste att det inte såg
jättebra ut, men bolaget hade skrytit med hur mycket de sänkt
sina kostnader så jag trodde att de skulle klara sig. De föll
på sina covenants (lånevilllkor) pga den kraftiga
förseningen i produktionsstarten av Kraken-fältet. Den FPSO
(fartyg för lagring av olja till dess att ett tankfartyg kan
hämta den) som beställts var fortfarande inte klar!
Kassaflödet var för litet i förhållande till
skulderna/ränteutgifterna och bankerna hotade att säga upp
lånen. Bolaget presenterade en ny finansieringsplan som innebar
en nyemission på 800 Mkr och ett obligationslånen
förlängdes med tilläggsklausulen att räntan inte
skulle betalas ut utan ackumuleras så länge oljepriset
ligger under 65 $/fat. Jag hade nyligen omvärderat min tro på
oljepriset, så i mina ögon såg det inte alls bra ut.
Jag sålde hela mitt innehav i alla portföljer, 104 000
aktier, till förlust efter att ha gått igenom
finansieringsplanen. Kursen stod i 2:94 SEK och jag hade ett gav på
nästan 4 SEK. Kanske inte ett jättebra beslut, men det
kändes rätt just då. Nyemissionen blev lyckad,
obligationsinnehavarna gick med på (de i mitt tycke kassa)
villkoren. Deras FPSO är nu färdig och på sista benet
i sin resa till Kraken-fältet. Produktionsstarten är nu
bara veckor bort. De som köpte mina aktier är säkert
nöjda, kursen är nu drygt 5 kr.
Av mina kvarvarande två aktier hade BlackPearl gått fantastiskt medan
Africa Oil släpade efter. Mina övriga innehav hade också
gått starkt under året och min KF slog nya rekord varje
vecka. På det hela taget var jag ganska nöjd med
utvecklingen. I USA böljade striden mellan Trump och Clinton.
Det verkade dock relativt säkert att Clinton skulle vinna, så
jag höll mig lugn. Inför valet såg jag till att inte
ligga all in så att jag skulle ha möjlighet att köpa
billigt ifall börsen hickade till i samband med valet. Och
hickade gjorde den när Trump oväntat vann. Fast tvärtom
mot vad jag hade förväntat mig. Så det blev inga
inköp till rea-pris. Oljeaktierna toppade i december och har
backad sedan dess. I januari 2016 sålde jag alla BlackPearl i
Pensionsportföljen. Kursen hade fallit från toppen på
13 kr till 11:xx kr, men jag gjorde ändå en rejäl
vinst. Se
inlägget från i
onsdags för totalresultatet i Pensionsportföljen. Men
hur gick det i min KF? Pga det sista tilläggsköpet när
kursen stod som lägst så hade jag ett lägre GAV i
KF:en än i Pensionsportföljen. Förlusten i Enquest i
min KF slutade på 13 074 kr. Efter uppgången tyckar jag
att jag ligger lite väl tung i BlackPearl trots att jag sålt
dem i Pensionsportföljen. Övriga oljeaktier syns i utdraget
nedan, som visar mina 5 största innehav i min KF:
Som motvikt visar jag även de största sänkena:
Som synes så är vinsten av min oljestrategi (190 034 +
31 841 – 13 074) ca 209 000 kr i min KF och 120 000 kr i
Pensionsportföljen. Notera att jag då inte räknar med
LUPE eftersom den inte ingick i själva strategin.
Och, bara för att den är så fantastiskt vacker, så
visar jag ettårsgrafen för min KF:
Verkligheten är inte riktigt lika vacker. Innan uppgången
så hade värdet gått ner ganska kraftigt.
Treårsgrafen visar utvecklingen över hela perioden jag
implementerat min oljestrategi.
Som ni kan se så underpresterade jag rejält från
det att jag började med min oljestrategi ända fram till
sensommaren 2016. Under 2016 gick även flera av mina andra
större innehav starkt, främst New Wave, Bure, Lundin
Mining(såld), Volvo och Sandvik(såld). Litet eller inget
innehav i fjolårets sänken Ericsson, HM och Telia skadade
inte heller. (Merparten av mina HM köptes i november 2016.)
Slutsats
Trots den fantastiska uppgången i BlackPearl på 216%
det senaste året så har min oljestrategi inte blivit den
succe som jag hoppades på. I själva verket så står
New Wave, Bure, LUPE och Lundin Mining för nästan 4 gånger
så stor vinst i min KF som trion BlackPearl/Enquest/Africa Oil.
Ett problem har varit att scenariot inte utspelat sig som jag
förväntade mig. Återhämtningen har skett till en
lägre prisnivå. Det största misstaget jag gjorde var
att jag började för tidigt. Om jag börjat 3 eller 6
månader senare så hade vinsten blivit betydligt större.
Men det är lätt att vara efterklok. Just nu är jag
ändå nöjd med hur det gått så här
långt. Jag funderar på om jag ska sälja trots den
relativt kraftiga nedgången i BlackPearl sedan toppen i
december 2016 eller om jag ska ligga kvar och invänta en
återhämtning.
