Idag läste jag en artikel om hur WTI dippat mot Brentoljan. USAs skifferolja är lätt och amerikanska raffinaderier behöver blanda ut den med tung olja. Det fick mig att fundera på USAs tungoljeförsörjning. Mina tankar går via Venezuela och Kanada och slutligen till en av vinnarna: Enquest.
Det kan kännas konstigt, men Hugo Chavez nationalisering av olja har 10 år senare öppnat en marknad för Enquest att sälja Krakenoljan till premiumpris.
Låt oss backa bandet och titta lite på olja i Venezuela. Venezuela har världens största oljereserver. Med rätt ledning borde landet vara ett av de rikaste i världen. Istället är det ett av de länder det gått sämst för.
En av grundpelarna för ekonomisk utveckling är äganderätten. Om inte äganderätten garanteras så drabbas investeringsviljan och korruptionen frodas.
Venezuela har en lång tradition av att inte respektera äganderätten. Venezuela nationaliserade oljeindustrin delvis 1971 och helt 1976. Senare har landet återigen öppnat upp för utländska investeringar. 2007-2009 genomförde president Chavez en ny serie nationaliseringar och de stora västerländska oljebolagen lämnade landet. Till att börja med såg det ut att gå bra och Chavez hyllades av bl a svenska vänstern. Oljeinkomsterna var höga, men 2014 sjönk de kraftigt. Utan oljebolagens kunnande, kapital och vinstintresse så gick det till slut utför även för produktionen.
Så sent som juni 2016 var det fortfarande någon socialist som hyllade Chavez men de orden väger idag lika lätt som den venezuelanska befolkningen. Befolkningen i världens oljerikaste land svälter och situationen är så dålig att inte ens svensk vänsterpress vågar skriva hyllningsartiklar. Svensk högerpress, med SvD i spetsen, gottar sig i eländet.
De västerländska oljebolagen stämde Venezuela i internationell domstol och fick rätt till 2 miljarder USD i ersättning för stulen egendom. En amerikansk oljejätte har tagit raffinaderier och en oljehamn som ligger utanför Venezuelas gräns i beslag. Oljehamnen var en viktig kugge i Venezuelas oljeexport och beslaget har fått Venezuelas oljeexport att sjunka ännu snabbare. Venezuelas oljeproduktion har sjunkit från 2,9 miljoner fat i början av 2014 till 1,5 miljoner fat i början av 2018 och det finns inga tecken på en vändning.
Venezuela har, liksom Kanada, gott om tung olja. Mycket av Venezuelas olja exporterades till USA vars raffinaderier har fått brist på tung olja. Kanadensiska oljebolag skulle gärna exportera mer men för att kunna öka exporten krävs fler pipelines.
Så med kanadensisk olja begränsad av försenade pipelinebyggen och venezuelansk olja stoppad av socialismen så tvingas amerikanska raffinaderier betala högre priser för importerad tungolja. Detta gynnar Enquest som från sitt tungoljefält Kraken hittills levererat ett par miljoner fat tungolja till raffinaderier i Amerika.
måndag 16 juli 2018
onsdag 4 juli 2018
Börskrascher jag minns
Jag började med aktier som student i början av 90-talet, så jag har varit med om rasen 1991, 2001, 2008. Plus ett antal mindre nedgångar däremellan.
Fastigheter var hett 1991, så jag köpte lite aktier i fastighetsbolaget Anderssons. De gick i KK. Surt, men jag lärde mig att nedsidan i alla aktier alltid är 100%.
Köpte Ericsson och sålde med 30% vinst efter 2 månader när riksbanken släppte kronförsvaret. Något år senare hade aktien dubblats. Köpte SE-Banken för 3,80 kr när bankerna var konkursmässiga. Sålde hälften på 8 kr och större delen av resten på 32 kr. De sista sålda jag ett par år senare på 120 kr.
Krisen började 1991 med finansbolaget Nyckelns fall och i slutet av 1994 bottnade fastighetsmarknaden. I slutet av 1994 började jag jobba och köpte en bostadsrätt för 1700 kr per kvm. Idag kostar liknande bostadsrätter drygt 20000 kr per kvm.
I slutet av 1990-talet fattade jag inte IT-haussen och ägde nästan inga IT-aktier. Hade några aktier i affärssystembolaget IFS, men det var allt. Jag kunde inte förstå hur bolag som sålde konsulter per timme någonsin skulle kunna motivera börsvärden på 10 miljoner per anställd. Folk pratade om att marginalerna skulle öka, men eftersom jag jobbade i branschen så var det ganska uppenbart att om marginalerna blev för höga så startade konsulterna eget. Eller bytte jobb till någon som betalade bättre. För att motivera de värderingarna behövdes nya affärsmodeller som var skalbara. Där låg programvaruföretagen bättre till och affärssystem var heta. Hetast var dock Bredbandsbolaget med fleeceklädde Jonas Birgersson och ICON Medialab med energiknippet Johan Staël von Holstein. Bolag som Boo.com fick miljardbelopp för att starta webshop för kläder men marknaden var inte redo.
Man kan säga att jag följde med index ner och upp igen och missade både de värsta rasen och de bästa möjligheterna.
En konsekvens av IT-bubblans punktering var att jag blev av med jobbet. Konsultmarknaden havererade totalt i den mellanstora stad där jag bodde. Jag insåg efter ett par månader att jag behövde vidga mitt sökområde. Trots att det gick 200 sökande på varje IT-jobb så hade jag ganska snart två jobberbjudanden. Ett på ett dotterbolag till Ericsson i Ronneby och ett i stockholmsregionen. Jag valde stockholmsregionen dels för att Ronneby är för litet för min smak, dels för att lönen var betydligt bättre i stockholmsregionen.
Jag började få konstiga vibbar från bolaget jag jobbade för. IT skulle standardiseras mer. Verksamheten skulle få enklare och billigare system. Jag kände att det var dags att se sig om. Hösten 2007 sade jag upp mig och gick till en konsultfirma igen med en rejält höjd lön.
När kraschen kom var jag ganska fullinvesterad och stora delar av mina likvida medel åts upp av nyemissionen i Swedbank. Jag lyckades dock skaka loss några korvören och jag minns att jag tänkte: "De här slantarna ska jag mångdubbla!". Jag gick igenom de bolag som gått ner över 90% och valde ut ett par som dels hade tillräckligt stark balansräkning för att inte behöva nyemittera aktier, dels hade en bärkraftig affär. Jag minns att jag gav Eniro underkänt på båda punkterna och valet föll på Elanders och New Wave Group. Tryckeriet Elanders kan kännas som ett tveksamt val, men jag hade förtroende för huvudägaren Bennet och brevlådan var på den tiden fortfarande full av reklam och kataloger. Efter ungefär två år kunde jag sälja Elanders med en mindre vinst och New Wave Group med 400% vinst.
Sedan kom PIIGS; några euroländer som råkade i knipa när de inte skötte sina statsfinanser. Jag tänkte att nu kommer nästa ras och sålde av nästan halva portföljen för att lösa mitt bolån. Istället för en kris blev det stadiga börsuppgångar och rekordlåga räntor, båda påeldade av kraftiga penningmängdsökningar. Inte något jättebra beslut från min sida, sett i backspegeln. Mina kostnader gick dock ner och mitt sparande har varit rekordhögt sedan dess så portföljvärdet återhämtade sig och 2016 blev ett riktigt kanonår för mina portföljer.
Finans- och Fastighetskrisen 1991-1994
Fastigheter var hett 1991, så jag köpte lite aktier i fastighetsbolaget Anderssons. De gick i KK. Surt, men jag lärde mig att nedsidan i alla aktier alltid är 100%.
Köpte Ericsson och sålde med 30% vinst efter 2 månader när riksbanken släppte kronförsvaret. Något år senare hade aktien dubblats. Köpte SE-Banken för 3,80 kr när bankerna var konkursmässiga. Sålde hälften på 8 kr och större delen av resten på 32 kr. De sista sålda jag ett par år senare på 120 kr.
Krisen började 1991 med finansbolaget Nyckelns fall och i slutet av 1994 bottnade fastighetsmarknaden. I slutet av 1994 började jag jobba och köpte en bostadsrätt för 1700 kr per kvm. Idag kostar liknande bostadsrätter drygt 20000 kr per kvm.
IT-bubblan 2000-2003
I slutet av 1990-talet fattade jag inte IT-haussen och ägde nästan inga IT-aktier. Hade några aktier i affärssystembolaget IFS, men det var allt. Jag kunde inte förstå hur bolag som sålde konsulter per timme någonsin skulle kunna motivera börsvärden på 10 miljoner per anställd. Folk pratade om att marginalerna skulle öka, men eftersom jag jobbade i branschen så var det ganska uppenbart att om marginalerna blev för höga så startade konsulterna eget. Eller bytte jobb till någon som betalade bättre. För att motivera de värderingarna behövdes nya affärsmodeller som var skalbara. Där låg programvaruföretagen bättre till och affärssystem var heta. Hetast var dock Bredbandsbolaget med fleeceklädde Jonas Birgersson och ICON Medialab med energiknippet Johan Staël von Holstein. Bolag som Boo.com fick miljardbelopp för att starta webshop för kläder men marknaden var inte redo.
Man kan säga att jag följde med index ner och upp igen och missade både de värsta rasen och de bästa möjligheterna.
En konsekvens av IT-bubblans punktering var att jag blev av med jobbet. Konsultmarknaden havererade totalt i den mellanstora stad där jag bodde. Jag insåg efter ett par månader att jag behövde vidga mitt sökområde. Trots att det gick 200 sökande på varje IT-jobb så hade jag ganska snart två jobberbjudanden. Ett på ett dotterbolag till Ericsson i Ronneby och ett i stockholmsregionen. Jag valde stockholmsregionen dels för att Ronneby är för litet för min smak, dels för att lönen var betydligt bättre i stockholmsregionen.
Finanskrisen 2008
Jag började få konstiga vibbar från bolaget jag jobbade för. IT skulle standardiseras mer. Verksamheten skulle få enklare och billigare system. Jag kände att det var dags att se sig om. Hösten 2007 sade jag upp mig och gick till en konsultfirma igen med en rejält höjd lön.
När kraschen kom var jag ganska fullinvesterad och stora delar av mina likvida medel åts upp av nyemissionen i Swedbank. Jag lyckades dock skaka loss några korvören och jag minns att jag tänkte: "De här slantarna ska jag mångdubbla!". Jag gick igenom de bolag som gått ner över 90% och valde ut ett par som dels hade tillräckligt stark balansräkning för att inte behöva nyemittera aktier, dels hade en bärkraftig affär. Jag minns att jag gav Eniro underkänt på båda punkterna och valet föll på Elanders och New Wave Group. Tryckeriet Elanders kan kännas som ett tveksamt val, men jag hade förtroende för huvudägaren Bennet och brevlådan var på den tiden fortfarande full av reklam och kataloger. Efter ungefär två år kunde jag sälja Elanders med en mindre vinst och New Wave Group med 400% vinst.
Sedan kom PIIGS; några euroländer som råkade i knipa när de inte skötte sina statsfinanser. Jag tänkte att nu kommer nästa ras och sålde av nästan halva portföljen för att lösa mitt bolån. Istället för en kris blev det stadiga börsuppgångar och rekordlåga räntor, båda påeldade av kraftiga penningmängdsökningar. Inte något jättebra beslut från min sida, sett i backspegeln. Mina kostnader gick dock ner och mitt sparande har varit rekordhögt sedan dess så portföljvärdet återhämtade sig och 2016 blev ett riktigt kanonår för mina portföljer.
Nästa börskrasch
Att den kommer vet alla. När den kommer vet ingen. Det kan var redan i sommar, det kan dröja flera år. Om kraschen kommer med nya köptillfällen så har jag tillgång till kontanter via portföljbelåning och om jag fortfarande jobbar även genom att åter belåna min bostad. Därför ser jag för närvarande inget behov av en gigantisk krigskassa. Jag fortsätter att ligga i princip fullinvesterad på börsen.
söndag 1 juli 2018
Halvårsavstämning våren 2018
Min KF har åkt bergochdalbana under våren. De stora avvikelserna mot index har berott på att jag f n är mycket överviktad mot oljeaktier. Totalavkastningen uppgick till 6,46% jämfört med 2,42% för SX30 Return Index.
Den höga volatiliteten i portföljen beror till stor del på den mycket slagiga kursutvecklingen i mitt största innehav, Enquest, som utgör 12% av portföljen. När jag köpte Enquest så tänkte jag att den höga belåningen och de höga produktionskostnaderna borde ge aktien en hög hävstång när oljepriset stiger. Så har det inte blivit och Enquest har "bara" gått upp 32% medan Brentoljan stigit ca 20%. Det kan jämföras med uppgångar på 40-60% i andra producerande oljebolag jag äger. Det relativt dåliga utfallet i Enquest beror på att bolagets produktion utvecklats sämre än väntat. Bolagets nya fält, Kraken, som skulle producera 50 000 fat/dag producerade 40 000 fat/dag i februari men efter arbeten i mars verkar produktionen fallit till drygt 30 000 fat/dag enligt de som räknar tankers. Dessutom har produktionen i fälten Alma/Galia nästan avstannat helt pga problem med några sänkpumpar. Det gör att produktionen i år blir ca 3 miljoner fat lägre än jag trodde i februari och kassaflödet ca 180 miljoner dollar lägre. Den relativt dåliga kursutvecklingen i Enquest är därför befogad. Byte av pumpar pågår under sommaren och Kraken får ett fjärde produktionskluster i höst så produktionen bör öka nästa år även om man tar hänsyn till naturlig decline i övriga fält.
Kursutveckling våren 2018 för oljeaktier jag äger i min KF.
Portföljen är fördelad på 30% oljeaktier, 60% utdelningsaktier och 10% tillväxtaktier utan utdelning. Direktavkastningen ligger på 3,3%. Utdelningarna summerar till drygt 113 000 kr och om jag inte ändrar min portfölj förväntas hösten bjuda på ytterligare 39 000 kr. Jag har även ett mindre belopp i en ISK som bidragit med 9000 kr i utdelningar vilket ger en förväntad total utdelning på 161 000 kr, en ökning med 27 000 kr sedan i februari.
Top 5 Bäst utveckling: G5 kvalar in som enda bolag utanför oljesektorn med en uppgång på 43% sedan köpet i slutet av mars. I övrigt de fyra oljebolagen från listan ovan. Jag har köpt mina Maha i april och maj, så mina Maha har bara stigit 22%.
Top 5 Sämst utveckling: Intrum, Oscar Properties, H&M, Africa Oil, Oscar Properties Pref.
Sammantaget är jag halvnöjd med vårens utveckling. Det är roligt att slå index, men jag hade förväntat mig betydligt mer av Enquest.
Hur har din portfölj gått under våren?
 |
| Utveckling KF våren 2018 |
Den höga volatiliteten i portföljen beror till stor del på den mycket slagiga kursutvecklingen i mitt största innehav, Enquest, som utgör 12% av portföljen. När jag köpte Enquest så tänkte jag att den höga belåningen och de höga produktionskostnaderna borde ge aktien en hög hävstång när oljepriset stiger. Så har det inte blivit och Enquest har "bara" gått upp 32% medan Brentoljan stigit ca 20%. Det kan jämföras med uppgångar på 40-60% i andra producerande oljebolag jag äger. Det relativt dåliga utfallet i Enquest beror på att bolagets produktion utvecklats sämre än väntat. Bolagets nya fält, Kraken, som skulle producera 50 000 fat/dag producerade 40 000 fat/dag i februari men efter arbeten i mars verkar produktionen fallit till drygt 30 000 fat/dag enligt de som räknar tankers. Dessutom har produktionen i fälten Alma/Galia nästan avstannat helt pga problem med några sänkpumpar. Det gör att produktionen i år blir ca 3 miljoner fat lägre än jag trodde i februari och kassaflödet ca 180 miljoner dollar lägre. Den relativt dåliga kursutvecklingen i Enquest är därför befogad. Byte av pumpar pågår under sommaren och Kraken får ett fjärde produktionskluster i höst så produktionen bör öka nästa år även om man tar hänsyn till naturlig decline i övriga fält.
| Enquest | 32% |
| Lundin Petroleum | 52% |
| Africa Oil | -13% |
| Maha Energy* | 60% |
| BlackPearl | 38% |
Portföljen är fördelad på 30% oljeaktier, 60% utdelningsaktier och 10% tillväxtaktier utan utdelning. Direktavkastningen ligger på 3,3%. Utdelningarna summerar till drygt 113 000 kr och om jag inte ändrar min portfölj förväntas hösten bjuda på ytterligare 39 000 kr. Jag har även ett mindre belopp i en ISK som bidragit med 9000 kr i utdelningar vilket ger en förväntad total utdelning på 161 000 kr, en ökning med 27 000 kr sedan i februari.
Top 5 Bäst utveckling: G5 kvalar in som enda bolag utanför oljesektorn med en uppgång på 43% sedan köpet i slutet av mars. I övrigt de fyra oljebolagen från listan ovan. Jag har köpt mina Maha i april och maj, så mina Maha har bara stigit 22%.
Top 5 Sämst utveckling: Intrum, Oscar Properties, H&M, Africa Oil, Oscar Properties Pref.
Sammantaget är jag halvnöjd med vårens utveckling. Det är roligt att slå index, men jag hade förväntat mig betydligt mer av Enquest.
Hur har din portfölj gått under våren?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)