Finans- och Fastighetskrisen 1991-1994
Fastigheter var hett 1991, så jag köpte lite aktier i fastighetsbolaget Anderssons. De gick i KK. Surt, men jag lärde mig att nedsidan i alla aktier alltid är 100%.
Köpte Ericsson och sålde med 30% vinst efter 2 månader när riksbanken släppte kronförsvaret. Något år senare hade aktien dubblats. Köpte SE-Banken för 3,80 kr när bankerna var konkursmässiga. Sålde hälften på 8 kr och större delen av resten på 32 kr. De sista sålda jag ett par år senare på 120 kr.
Krisen började 1991 med finansbolaget Nyckelns fall och i slutet av 1994 bottnade fastighetsmarknaden. I slutet av 1994 började jag jobba och köpte en bostadsrätt för 1700 kr per kvm. Idag kostar liknande bostadsrätter drygt 20000 kr per kvm.
IT-bubblan 2000-2003
I slutet av 1990-talet fattade jag inte IT-haussen och ägde nästan inga IT-aktier. Hade några aktier i affärssystembolaget IFS, men det var allt. Jag kunde inte förstå hur bolag som sålde konsulter per timme någonsin skulle kunna motivera börsvärden på 10 miljoner per anställd. Folk pratade om att marginalerna skulle öka, men eftersom jag jobbade i branschen så var det ganska uppenbart att om marginalerna blev för höga så startade konsulterna eget. Eller bytte jobb till någon som betalade bättre. För att motivera de värderingarna behövdes nya affärsmodeller som var skalbara. Där låg programvaruföretagen bättre till och affärssystem var heta. Hetast var dock Bredbandsbolaget med fleeceklädde Jonas Birgersson och ICON Medialab med energiknippet Johan Staël von Holstein. Bolag som Boo.com fick miljardbelopp för att starta webshop för kläder men marknaden var inte redo.
Man kan säga att jag följde med index ner och upp igen och missade både de värsta rasen och de bästa möjligheterna.
En konsekvens av IT-bubblans punktering var att jag blev av med jobbet. Konsultmarknaden havererade totalt i den mellanstora stad där jag bodde. Jag insåg efter ett par månader att jag behövde vidga mitt sökområde. Trots att det gick 200 sökande på varje IT-jobb så hade jag ganska snart två jobberbjudanden. Ett på ett dotterbolag till Ericsson i Ronneby och ett i stockholmsregionen. Jag valde stockholmsregionen dels för att Ronneby är för litet för min smak, dels för att lönen var betydligt bättre i stockholmsregionen.
Finanskrisen 2008
Jag började få konstiga vibbar från bolaget jag jobbade för. IT skulle standardiseras mer. Verksamheten skulle få enklare och billigare system. Jag kände att det var dags att se sig om. Hösten 2007 sade jag upp mig och gick till en konsultfirma igen med en rejält höjd lön.
När kraschen kom var jag ganska fullinvesterad och stora delar av mina likvida medel åts upp av nyemissionen i Swedbank. Jag lyckades dock skaka loss några korvören och jag minns att jag tänkte: "De här slantarna ska jag mångdubbla!". Jag gick igenom de bolag som gått ner över 90% och valde ut ett par som dels hade tillräckligt stark balansräkning för att inte behöva nyemittera aktier, dels hade en bärkraftig affär. Jag minns att jag gav Eniro underkänt på båda punkterna och valet föll på Elanders och New Wave Group. Tryckeriet Elanders kan kännas som ett tveksamt val, men jag hade förtroende för huvudägaren Bennet och brevlådan var på den tiden fortfarande full av reklam och kataloger. Efter ungefär två år kunde jag sälja Elanders med en mindre vinst och New Wave Group med 400% vinst.
Sedan kom PIIGS; några euroländer som råkade i knipa när de inte skötte sina statsfinanser. Jag tänkte att nu kommer nästa ras och sålde av nästan halva portföljen för att lösa mitt bolån. Istället för en kris blev det stadiga börsuppgångar och rekordlåga räntor, båda påeldade av kraftiga penningmängdsökningar. Inte något jättebra beslut från min sida, sett i backspegeln. Mina kostnader gick dock ner och mitt sparande har varit rekordhögt sedan dess så portföljvärdet återhämtade sig och 2016 blev ett riktigt kanonår för mina portföljer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar